DJUREN ÅTERVÄNDER TILL DEN BRÄNDA SKOGEN

Sveriges skyggaste rovdjur har återvänt till den brända skogen.
Andreas Bardells exklusiva film är beviset.
Järven är tillbaka.

Text: Katarina Norrgrann  Foto: Andreas Bardell

lockan är fyra på morgonen när den svarta skuggan dyker upp. Den dansar runt i det mjuka morgonljuset vid Gommorstjärns strand.

Scenen är till en början nästan drömlik.

I takt med att det ljusnar blir detaljerna tydligare. Järven ser ut som en liten långsmal björn, den rör sig ljudlöst, nosar runt i terrängen.

Stanken av kött har lockat hit den. Järven river och bökar för att stilla hungern, det hörs hur de starka käkarna sliter i det ruttnande kadavret.

Träden närmast tjärnen är gröna och oskadda. Men det är en smal remsa, mellan stammarna syns den svarta askan. Skogsbranden drog fram bara något tiotal meter från stranden, och den tog allt i sin väg.

När skogen brann flydde djuren. Nu börjar de leta sig tillbaka. Björnen är här igen, vargen också – och den mest sällsynta av dem alla, järven.

I Gävleborgs län finns runt 30 järvar. I samma område finns ungefär 500 björnar.

– Järven är det rovdjur som minst antal människor har sett, de är oerhört skygga och håller sig långt borta från oss. Även människor som rör sig mycket i skogen ser väldigt sällan järv. Själv har jag till exempel aldrig sett en järv i det vilda, säger Ylva Sjöblom, biolog på rovdjurscentret ”De 5 stora” i Järvsö.

På sikt påverkar skogsbranden inte skogens stora djur så mycket.

– De flyr när det brinner, men de har stora revir och stora hemområden. Och det har ju inte brunnit lika mycket överallt, det är som en mosaik. Just i brandområdena är det mindre att äta just nu när det har brunnit. Men om något år växer det kanske ännu bättre där, eftersom askan göder, säger Ylva Sjöblom.

Att iden och lyor brinner är inget större problem.

– Djuren lider inte av materiell förstörelse på samma sett som vi skulle göra om vårt hus brann upp. Björnar byter ofta iden och järvar har oftast inga riktiga bon. Vi har inte hört om att något djur skulle ha dött till följd av skogsbranden i Ljusdal, säger Ylva Sjöblom.

– Jag har sett på min viltkamera att en järv, två björnar och en varg har kommit tillbaka efter branden. Jag är oerhört glad att de har klarat sig och att de är här igen. Innan branden hade vi två järvar, fyra björnar och två vargar här. Nu hoppas jag att alla ska komma tillbaka, säger Marco Hassoldt som driver Wildlife Sweden i Ängra.

Mindre djur, som inte hinner undan, drabbas hårdare av skogsbränder.

– Om det brinner på försommaren ligger icke flygkunniga fågelungar risigt till. Smådjur kan klara sig i hålor eller i fuktiga partier. Om det brinner hårt kan hela markskiktet brännas bort och då stryker de med, säger biolog Didrik Vanhoenacker på Naturhistoriska riksmuseet.

ågra drar nytta av skogsbränder också. I Sverige finns ett åttiotal ”pyrofila” arter. Det är växter, svampar och insekter som på olika sätt behöver skogsbränder för att existera.

En pyrofil växt är svedjenävan. Dess frön ligger under marken i decennier och bara väntar på att skogen ska brinna. Av hettan från lågorna gror svedjenävan, växer och blommar, för att sedan återgå till sin tysta sömn i väntan på eldens återkomst.

– Skogsbranden är naturligtvis en tragedi för väldigt många människor. Det är stora värden har gått förlorade. Men nu har det hänt och om man väljer att de det positiva, då blir man glad när man ser hur snabbt naturen hanterar det, säger Anders Johansson, jakt- och klövviltsansvarig vid Sveaskog.

Cirka 20 dagar efter branden spirar det för fullt i askan.

Grässtrån sticker upp ur det svarta, tallkottarna har sprätt ut sina frön, rallarrosen har växt flera decimeter, stubbar av björk och sälg från en tidigare röjning har väckts till liv av värmen och skjutit skott.

– Det tar ett tag innan marken hämtar sig helt. Nästa sommar kommer den svarta askan fortfarande att synas. Men det kommer att bli grönare och grönare. Det är fascinerande att se kontrasterna, vad elden har gjort beroende på om det brunnit snabbt eller långsamt. Och det ska bli spännande att se nästa sommar vad som har klarat sig, säger Anders Johansson.

Mycket foder för till exempel älgen har brunnit bort. Men snart kommer slyet och örterna. Askan är full med näring för det nya som växer upp.

– Om något år kommer bären att vara tillbaka. När svampen kommer vet jag inte, säger Anders Johansson.

I nästa ögonblick får vi svar på den frågan. Då ser vi två karljohanssvampar stora som frallor som växer i askan. De har kommit upp här efter branden.

Livet går vidare.